I juni, eller närmare bestämt på midsommarafton är en liten flicka beräknad och vi blir fyra i familjen! Känns så spännande roligt och lite läskigt måste jag erkänna... ska vi verkligen bli tvåbarnsföräldrar?! Det har nog ännu inte sjunkit in än.Vi hade verkligen hoppats på en liten tjej, så när vi för några veckor sedan fick reda på att det var precis det som vi väntade kunde vi inte bli gladare. Så klart hade vi blivit lika glada om det hade varit en liten pojke till men en av varje har för mig alltid varit drömmen! Winston har inte riktigt fattat grejen än tror jag, han vet ju att det ligger en bebis i mammas mage men riktigt vad det innebär har han nog inte en susning om men jag är helt säker på att han kommer bli den bästa storebrorsan i världen!
Graviditeten har till en början varit en riktig match! Mådde så bra med Winston under hela graviditeten, inga konstigheter alls och jobbade fram till vecka 38! Hade nog aldrig förstått mig på det här med illamående?! Mår man verkligen illa hela tiden och hur jäkla jobbigt kan det va? Jag tänkte att vara gravid var lite min grej, det var jag grym på! Sååå jag kan säga att jag fick verkligen lära mig en läxa när jag denna gången gick in i vecka sju och det kändes ordagrant som jag gick rätt in i en vägg, illamåendet från helvetet, kunde knappt komma upp från sängen första veckorna allt bara snurrade och det mesta vart en kamp! Och livet kan ju inte riktigt stanna när man har en 2,5 åring hemma. Så det har varit så där lagom kul att vara gravid denna gång och jag har helt enkelt fått inse att jag inte är bättre än någon annan på att vara gravid haha! Illamåendet försvann som tur var i vecka 15 men energin, den är fortfarande som bortblåst och med världens lägsta blodtryck orkar jag inte mycket vill jag lova! Men men vi alla som har barn vet ju hur himlans värt det är i slutändan så det är bara bita ihop och lyssna på kroppen tills lillfisen är ute! Som vi längtar!!!
ÅÅh så roligt, stort grattis :)