JASMINA BYLUND

Så här ser det för tillfället ut på väggen ovanför Winstons säng, Där han förhoppningsvis ska börja sova inom kort. Jag och peder håller på att dö av ryggont och av frustration av att inte få plats i sin egen säng. Samtidigt är det ju så gosigt att han honom emellan oss och jag lovar att jag kommer sova ännu sämre om han inte är där. Helt omöjligt beslut och dom säger ju att det bara blir svårare och svårare och vänja av dom ju äldre dom blir men jag vägrar att lyssna på det och inbillar mig att det kommer vara lätt som en plätt att få honom att sova i sitt eget rum! Jag det är ju just det, egen säng har han ju klarat förut men då har den ju står brevid våran säng och man har fortfarande haft han nära, nu kommer den ju stå låååååångt bort i ett helt annat rum som liksom är på andra sidan lägenheten... Nu lät det ju som vi bor i paradvåning på 500 kvm men det gör vi ju såklartinte och problemet är nog inte så stort som jag vill få det att låta. Men men nu ska jag i alla fall äta väldens godaste lunch.